Ikväll har vi haft besök av prästen Annica som ska döpa mig. Hon var jättemysig och tyckte förstås att jag var jättefin. Pappa och mamma (eller egentligen bara mamma) hade gjort ett dopprogram som de gick igenom, vilka psalmer som ska sjungas och vilken dikt som mamma tänker läsa (eller rättare sagt; gråta sig igenom). Storebror Leo blev tillfrågad om han ville göra en del saker. Bland annat att ringa i kyrkklockorna och torka mig på huvet. Vi får väl se hur det går...

För att vara riktigt utvilad inför den stora dagen slutade mamma jobba i mitten av januari. Jag var beräknad till den 6:e februari enligt ultraljudet så mamma tyckte att det var lagom med tid att ta igen sig på. Dock så visade det sig att jag trivdes så bra i magen att jag bestämde mig för att stanna där enda till den 13:e vilket var närmare den första beräkningen (12:e feb) som mamma hade gjort när hon fick reda på att hon väntade mig.

Hur som helst. Lördagen den 12:e februari började som vanligt med att storebror Leo vaknade tidigare än resten av världen. Mamma hade under natten haft en liten blödning och anade att det snart var på gång någonting. Dagen rullade på men under eftermiddagen började mamma ha lite ont i magen... Under kvällen började det göra lite mer ont och hon satt i soffan och andades men försäkrade pappa om att det inte var så farligt men säger att vi förmodligen kommer att vara fyra stycken innan måndag vilket gör pappa lite nervös...

Natten tillbringar mamma med att pusta och andas medan pappa tillslut måste börja titta på klockan och mäta hur långt det är mellan värkarna och helt plötsligt så är det bara två minuter emellan. Mamma tvekar ändå eftersom värkarna inte känns så där jättestarka men ringer tillslut förlossningen som säger att vi nog bör komma in eftersom det är barn nr 2 och att det kan gå snabbt när det väl börjar. Så mormor och morfar kommer för att vara i huset med Leo och vi åker in omkring 03:30.

Vid 05:00 börjar mamma andas lustgas vilket tydligen är jättekul och en halvtimma senare sticker barnmorskan Ingrid hål på mitt mysiga lilla bo så att vattnet går. 06:34 gör jag entré till tårar och léenden medan jag skriker för full hals.

Idag var vi till BVC och träffade Kajsa som väger och mäter mig med jämna mellanrum. Jag är nu ståtliga 55,5 cm lång och lagoma 4160g lätt. Har dock mindre hår än tidigare och pappa säger att jag ser ut som en liten gubbe med vikar. Fy vad elakt. Men han pussar mig och säger att jag är söt direkt efter så han är väl förlåten då.

Några funderar när jag ska få vara med i tidningen och jag lovar, det är på gång. Vi ska bara bli friska och pigga här i huset först.

Och den gick till Vännäsby och farmor och farfar men även till Umeå där vi hälsade på kompisar till mamma och pappa. Jag älskar för övrigt att åka bil och somnar så fort motorn startar men däremot att bli fastspänd i bilstolen. Grrrr... I Vännäsby blev jag uppvaktad av George och Gunbritt (pappas morbror och moster) med fina kläder samt Kjell och Lisbeth (bekanta till farmor och farfar). Lisbeth hade stickat en jättefin kofta till mig.

Brorsan har feber och är allmänt grinig och har förmodligen smittat mig med snuva. Så nu har jag,mamma och storebror varit hemma i tre dagar utan att kunna gå ut vilket påverkar humöret hos både den ena och den andra. Tror att mamma känner sig lite smått instängd...